Tänkte att jag eventuellt skulle börja blogga igen...

 

tränar på ett helt annat sätt med Flipi nu och all fokus ligger på att han ska gå att fånga i hagen och att allt ska få gå i hans takt.

Tidigare har det mest blivit att man jagar honom i hagen och att man sen tränar inför inridning vilket bara gett en på ytan lugn häst som mittiallt stegrar eller hoppar igenom staket.

 

Det första jag gjorde när jag började träna han som jag gör nu var att gå in i hagen och gå runt och klappa på de andra hästarna utan att bry mig om honom.

efter några dagar började han komma fram och kolla vad jag höll på med men ändå hålla sig på avstånd.

Nästa gång jag var i hagen hade jag med mig godis i fickan och när han kom fram för att kolla närmade jag mig honom och gav han( utan att klappa elr liknande) lite godis sen ignorerade jag honom igen. 

 

 Jag höll på så i några dagar och började sen stegvis klappa honom. Först strök jag bara försiktigt över mulen lite som om det skulle blivit av misstag när han fick godiset, efter ett tag strök jag två gånger innan han fick godis och så fortsatte jag och efterhand kunde jag utan problem klia honom i pannan. 

 

När han inte längre brydde sig om att jag kliade honom i pannan började jag långsamt söka mig mot halsen och klia. Direkt när jag fick klia han på halsen fick han mycket beröm och godis. Nu när han är lugn med att jag kliar han på halsen har jag börjat träna på att få dra handen över öronen vilket för honom är ett kanske känsligt område  

samtidigt har jag börjat att försöka få börja klia han vid bogen och mer mot ryggen. Har även haft med grimma och försökt få han att vela snusa på den, dock utan större framgång. Har även tränat lite att följa och det gör han förvånansvärt bra. Kan backa honom utan att han springer iväg och idag har han tillockmed galopperat efter mig i hagen.

 

just nu försöker jag få honom att se klapp som beröm och att jag ska kunna dra ner på mängden godis.

värt att tillägga är att när han backat eller vägt bak på bakbenen har jag bara lugnt backat undan så han tvingats ta ett steg framåt för att kunna få godis. Har han gått iväg har jag med kroppspråket fångat hans uppmärksamhet igen. Springer han iväg har jag gått alldeles för långt och då trappar jag ner några steg och börjar från början.

 

även om jag förut tränade, ryktade och satt på honom utan problem känns det som jag kommit så mycket längre nu när han börjat lita på mig även om jag har en låååång väg kvar innan jag kan börja hans inridning på nytt.